Rapporter från stipendiater

Stipendiebelopp

70000 kr

Uppdatering

Fondens generösa bidrag möjliggör att klasserna EK23c och Ek23d får besöka Berlin i Tyskland för att där göra guidade rundturer samt samtala med pedagogiska experter.

Bakgrunden är att dagens ungdomar utsätts för desinformation i aldrig tidigare skådad utsträckning. Desinformation och annan vilseledande information ses av globala riskanalytiker som det enskilt största hotet mot stabilitet och utveckling i världen på kort sikt [Global Risks Report 2024, Global Risks Report 2024 I World Economic Forum I World Economic Forum (weforum.org)]. Oavsett skolämne möter lärare utifrån den beskrivna desinformationen allt fler elever som ifrågasätter ett par av 1900-talets värsta folkmord, Förintelsen samt kommunismens brott mot mänskligheten. Förutom att träna elevernas källkritik och källtillit är också fakta viktiga i sammanhanget. Vid sidan om de fakta som förmedlas i undervisningen vore egna upplevelser från t ex koncentrationsläger och förhörsrum viktiga i arbetet mot desinformationen, liksom att eleverna själva som unga ambassadörer föra kunskapen vidare i sin egen åldersgrupp.

Resorna är bokade för de båda klasserna enligt följande:
EK23c 25 elever (18 kvinnor, 7 män) reser 2025 10 22 – 2025 10 28
Ek23d 26 elever (10 kvinnor, 16 män) reser 2025 11 12 – 2025 11 17

Dessutom har bokning av programpunkter inletts, där hittills Gedenkstätte Deutscher Widerstand har bekräftat våra besök under de respektive resorna. Besöket i Sachsenhausens koncentrationsläger kommer att genomföras fredag 23 oktober respektive fredag 14 november.

Planering inför höstens kurser med eleverna pågår för att förarbeta studiebesöken. Under våren har vi dessutom grundat i bl a ärnnest Samhällskunskap 2 med teman som globalisering, hur man genomskådar konspirationsteorier och geopolitik i Europa.

Slutrapport

Kanalskolan genomförde enligt plan två studieresa till Berlin kring demokrati, antirasism och desinformation. Totalt handlar det om 52 elever (29 kvinnor och 23 män) som den 22-28 oktober respektive 12-17 november besökte den tyska huvudstaden. Innehållet i dem följde den beskrivna planen.

Under en inledande stadspromenad användes tid till att besöka centrala platser i centrala Berlin för att belysa resans nyckelbegrepp kring demokrati, antirasism och desinformation. Det handlade mycket om historiebruk, d v s hur historia kan användas i olika sammanhang. Några exempel
• Det återuppbyggda stadsslottet med rötter i 1400-talet, senare kejserligt residens för bl a Wilhelm II. Ruinerna revs av DDR efter andra världskriget eftersom det sågs som representant för det gamla samhället, allt utom en triumfbågeportal där Liebknecht 1918 utropade en socialistisk tysk republik. Portalen byggdes in i den östtyska regeringsbyggnad som restes 1964, men som i sin tur rivits och ersatts av stadsslottet. Här blev det ett resonemang om vad man ska bevara och varför. Det passade också att ta upp hur kansler Otto von Bismarck ledde Berlinkongressen 1878 från platsen, där Afrika delades upp mellan europeiska makter med stora följder för kontinenten ända in i vår tid.
• Med Humboldtuniversitetets nazistudenter som drivkraft anordnades den 10 maj 1933 nazisternas beryktade bokbål där uppåt 25 000 böcker av författare som Mann, Remarque, Sachs, Einstein, Hemingway och Lagerlöf brändes på Bebelplatz. Bokbålet följdes av utrensning av litteratur vid Tysklands alla folkbibliotek Till minne av händelsen finns mitt på torget en halvt genomskinlig glasskiva nedsänkt, där man kan skymta ett rum fyllt av tomma bokhyllor. Här finns också en platta som bär poeten Heinrich Heines ord från 1820: Där böcker bränns, kommer människor till slut att brinna.
• På väg mellan Wilhelmstrasse, Berlins regeringsgata under Hitlers tid vid makten, oxh platsen för Hitlers bunker ses ett minnesmärke över Georg Elser, mannen som 1939 försökte mörda Hitler men vars tidsinställda bomb i stället dödade åtta andra och skadade ytterligare 63 personer. Platsen leder till en diskussion om gränsdragningen mellan terrorist och frihetshjälte.
• Riksmarskalken Hermann Görings flygministerium från 1935. Byggnaden är stor och har mer än 2 000 rum. Här möttes medlemmar av motståndsgruppen ”Rote Kapelle” fram tills de hittades och avrättades 1942. Gruppen spred antinazistisk propagande, hjälpte utsatta personer att fly till Schweiz samt samlade in information som de överlämnade till USA. Härifrån styrde senare det sovjetiska militärkommandot östra Tyskland de första krigsåren och här bildades DDR 1949. Som regeringens centrum blev byggnaden målet för de stora demonstrationer för tysk återförening som genomfördes i juni 1953 och ledde till ett folkligt uppror där demonstranter krävde fria val. De sovjetiska styrkorna slog ner upproret och dödade 16 demonstranter i Berlin och ett okänt antal i andra städer i DDR. Sedan 1999 finns här Tysklands finansministerium.
• Holocaust Denkman minnesmärket över de judar som dödades av nazisterna 1933-45 ligger på den plats som var en öde, obebyggd zon mellan Väst- och Östberlin. Monumentet består av 2 711 betongpelare tänkta som gravstenar, som för tankarna till en labyrint där man som människa tappar orienteringen.
• I augusti 1961 blockerar östtysk polis och militär gränsövergångarna mellan Öst- och Västberlin och spärrar av hela gränslinjen med taggtråd. Berlinmuren börjar byggas. Den har en minnesplats vid Bernauer Strasse, där muren delade inte bara staden utan också gatan. 220 meter av den 155 kilometer långa Berlinmuren som omringade Västberlin visas här. Detta är den enda plats där gränsremsan har bevarats i hela sitt djup. I ett minnesfönster äras de minst 140 människor dödades vid muren mellan 1961 och 1989 med foton. De flesta av dem var flyktingar som sköts när de försökte ta sig över gränsen. Här finns också Försoningskapellet, rest på platsen för en 1985 riven kyrka. byggdes på den tidigare gränsremsan, precis där Försoningskyrkan hade stått fram till dess rivning 1985.

Under tre mer omfattande studiebesök fick eleverna gå in mer på djupet och mer sätta sig in i hur totalitära system påverkar individer och grupper. De blev sammantaget en levande påminnelse om varför vi måste stå upp mot rasism, antisemitism och intolerans. Genom att se platserna där hatet fick fäste blir det tydligt hur viktigt det är att försvara demokratiska värden och mänskliga rättigheter.

En av huvudattraktionerna som annars besöktes i Berlin var Gedenkstätte Deutscher Widerstand. Kvarteret kallas också Bendler Block och var tidigare högkvarter för den tyska armén. Det var också här greve Claus von Stauffenberg organiserade den misslyckade statskuppen mot Hitler den 20 juli 1944 och på gården finns en minnesplatta där han och fyra medsvurna avrättades. Under en guidad tur hjälpte minnescentrets professionella guider oss att reflektera över vad motstånd mot diktatur kan vara och med paralleller till vår egen tid se hur det kan se ut i dagens värld.

Ett par av texterna på motståndsmuseet om de blott 1,5% av tyska befolkningen som gjorde aktivt motstånd mot nazisregimen.
Att stiga in genom den ökända grinden med texten “Arbeit macht frei” i koncentrationslägret Sachsenhausen utanför Berlin är en stark och omskakande upplevelse. Orden, som cyniskt lovade frihet genom arbete, står i skarp kontrast till den verklighet som mötte de människor som fängslades här under nazisternas terror. Inne på området finns det tidigare fängelset, där brutala förhör och tortyr ägde rum. I museet visas fotografier och dokument som berättar om fångarnas vardag, lidande och motstånd. Ett särskilt gripande inslag är den judiska baracken, som idag bär spår av en brandskada efter en nynazistisk attack – en påminnelse om att antisemitism och hat fortfarande existerar i vår tid. I zon Z, den mest fruktade delen av lägret, ligger avrättningsrum och krematorierna liksom platser för askan av mördade människor, främst sovjetiska krigsfångar. Att stå där är att konfronteras med historiens mörkaste kapitel.

Hohenschönhausen var under DDR-tiden ett av landets mest fruktade häkten. Anläggningen användes av Stasi, den östtyska säkerhetstjänsten, för att isolera och förhöra politiska fångar.
Idag är platsen ett minnesmärke som ger en unik inblick i denna del av Tysklands historia. Besökare kan se både den äldre delen, som användes av sovjetiska myndigheter, och den nyare delen som byggdes av DDR på 1960-talet. Den äldre delen är rå och spartansk, med kalla celler där flera människor spärrades in som vittnar om en tid då brutalitet var vardag. Den nyare delen är mer klinisk och anonym, vilket förstärker känslan av kontroll och övervakning. Här finns isoleringsceller, förhörsrum och korridorer som är skrämmande i sin sterilitet. En av de mest uppskattade aspekterna av ett besök är de engagerade guiderna som ofta är historiska forskare eller f d fångar. Deras berättelser ger liv åt de tomma rummen och gör historien konkret och gripande. De förklarar hur fångarna behandlades – den psykiska pressen, isoleringen och de ständiga förhören.

Berlinresorna är över, men lärdomar och erfarenheter bakas kontinuerligt in i lektion, främst i kurserna Historia 1b och Internationella relationer. Diskussioner i samband med besöken och nu i efterhand i klassrummet ger eleverna verktyg att bemöta fördomar och extremism i dagens samhälle. Erfarenheterna blir också betydligt mer djupgående när eleverna varit på plats och hört/sett vittnesbörd från personer som drabbats av antisemitism, intolerans och desinformation.

Ekonomiprogrammets examensmål har enklare nåtts tack vare resorna. Det handlar om att eleverna bättre kan förstå och genomskåda samtidens rasism och antisemitism, desinformation med manipulerade bilder och propaganda från totalitära regimer. Resorna har hjälpt till att förstärka ett vetenskapligt förhållningssätt med större förståelse av vikten av källkritik och hur de själva kan hjälpa till genom att agera vetenskapligt.

Tack vare att resorna genomfördes under höstterminen finns tid till en gedigen efterbearbetning. Det som allra främst återstår att göra under våren är – vid sidan av det ovan nämnda – att arbeta fram en utställning på skolan kring Sachsenhausen, Hohenschönhausen, Berlinmuren och allt det andra som upplevts. Vi kommer att använda skolans skyddsrum som lokal för att ge en passande atmosfär och fylla den med bilder, reflexioner, individer och fakta kring de totalitära regimernas förtryck i allmänhet och deras brott mot mänskligheten inklusive olika former av rasism i synnerhet. Eleverna kommer sedan att få guida elever från andra klasser på skolan genom utställningen. De får då chansen plocka fram just de besök de tycker gav allra mest, anpassade dessutom till målgruppen av medlemmar i den målgruppen själva. Det var ett upplägg som eleverna själva tyckte om i Berlin och en pedagogisk twist de nu själva kan använda sig av.

Bidragit till ökad förståelse och antirasistiskt arbete

Studieresan till Berlin och de historiska minnesplatserna har inte bara gett eleverna kunskap om totalitära regimers förtryck av mänskliga rättigheter, utan också en djupare förståelse för varför vi måste värna demokrati och alla människors lika värde. Genom att stå vid Berlinmuren, gå genom Sachsenhausens grindar och lyssna till berättelser från de som av politiska skäl spärrades in i Hohenschönhausen har eleverna sett hur totalitära system växer ur hat, propaganda och majoritetens tystnad. Denna erfarenhet har blivit en god grund för fortsatt arbete i skolan, men än viktigare en erfarenhet som finns med ungdomarna i allt de kan möta i vår omformliga framtid och omvärld. Eleverna har fått verktyg att identifiera och bemöta antisemitism, rasism och desinformation – problem som fortfarande hotar samhällen idag. Diskussionerna efter besöken har stärkt deras förmåga att tänka kritiskt, ifrågasätta auktoritära idéer och försvara demokratiska värden. Genom att möta Tysklands historia på plats har eleverna sett hur fred och säkerhet inte är självklarheter, utan något som kräver aktivt engagemang. Minnesplatserna blir därmed inte bara historiska monument, utan levande lärdomar om hur vi tillsammans kan bygga en värld där mänskliga rättigheter respekteras och där fred är en gemensam angelägenhet.

Som en elev sa: Berlins historia lär oss att tystnad och likgiltighet är farliga. Därför måste vi våga tala, ifrågasätta och agera.