Internationellt

Kommunismen
Olof Palme hade med egna ögon sett terrorn och ofriheten i det stalinistiska Östeuropa genom sina resor där i slutet av 40-talet och början av 50-talet och hans syn på kommunismen var mycket negativ.

Senare, under sin tid i regeringen och som statsminister, fick han anledning att offentligt fördöma kommunistdiktaturerna. De mest uppmärksammade händelserna var Sovjetunionens invasion av Tjeckoslovakien 1968 (Om ockupationen av Tjeckoslovakien 1968) och av Afghanistan 1980.

Vietnam
Under julen 1972 bombade USA Nord-Vietnams huvudstad Hanoi trots att fredsförhandlingarna inletts. Hemma vid köksbordet i Vällingby skrev Olof Palme en sen natt uttalandet som gjorde USAs regering ursinnig. De meddelade att den nye svenske ambassadören inte längre var välkommen. Svenska borgerliga politiker och tidningar rasade också, inte mot USAs president utan mot Sveriges statsminister. Från vanliga medborgare i USA däremot fick han 1 200 tackbrev. (Jultalet om Hanoi 1972)

Fascism
Den 27 september 1975 blev fem unga baskiska nationalister avrättade i Madrid. Ordern gavs av Francisco Franco, Spaniens fascistiske diktator. Olof Palme var brutal i sitt fördömande och kallade regimen för ”dessa satans mördare”. (Satans mördare 1975)

I november samma år dog Franco efter 36 år som envåldshärskare. Demokratin gick inte längre att hejda, 1977 hölls de första fria valen och då fick de spanska socialdemokraterna 30 procent av rösterna.

Apartheid
”Apartheid är en unik form av ondska. Det är den enda form av tyranni som brännmärker en människa ända från födseln på grund av hennes hudfärg. Barnets öde avgörs i samma ögonblick som befruktningen äger rum.” (Olof Palme, 1977)

När Nelson Mandela blev det demokratiska Sydafrikas president i maj 1994, markerade ceremonin också slutet på apartheid och den långa kampen för demokrati.

Sverige hade som första västland börjat ge statligt stöd till den demokratirörelser redan på 60-talet, inte bara till ANC i Sydafrika utan också till demokratikampen i andra afrikanska länder, bl a Namibia, Rhodesia, Angola, Mocambique och Guinea-Bissau. Olof Palme var en av förgrundsgestalterna i det här arbetet. Han fick stöd för sanktionspolitiken både i Socialistinternationalen och FN.

Den 21 februari 1986 deltog Olof Palme i det som skulle bli hans sista manifestation mot apartheid i Sydafrika. Han avslutade sitta tal med dessa ord: ”Om världen bestämmer sig för att avskaffa apartheid så kommer apartheid att försvinna”.  Åtta år senare blev hans ord verklighet. (Tal på ANC-galan 1985)