2015 års Olof Palmepris tilldelas den palestinske kyrkoherden i Betlehem Mitri Raheb och den israeliske journalisten Gideon Levy för deras modiga och oförtröttliga kamp mot våld och ockupation och för ett framtida Mellanöstern präglat av fredlig samlevnad och lika medborgerliga rättigheter för alla. Tillsammans bringar de med sin gärning en strimma av hopp till en konflikt som alltför länge plågat och plågar miljontals människor och påverkar världsfreden.
Som förkunnare och kyrkoherde i den lutherska kyrkan sänder Mitri Raheb ett tydligt fredsbudskap till den unga generationen av palestinier: ”Vi vill att ni ska leva, inte dö, för Palestina.” I ett Betlehem, som på tre sidor stängs in av ockupationsmaktens murar, har Raheb med sina innovativa konstnärliga utbildningar i film, konst och drama möjliggjort för ungdomar att utforska sin palestinska identitet och att med ickevåld och kulturen som vapen göra kreativt motstånd mot en förkvävande instängning. Med byggandet av ett akademiskt nätverk i Mellanöstern och av en vision för ett inkluderande, mångkulturellt och mångreligiöst Mellanöstern, bidrar Mitri Raheb också till att akademiker stannar i regionen för att skapa hopp om framtid trots stora dagliga påfrestningar.
Gideon Levy verkar för fred och försoning med sin sanningslidelse och oförskräckta tro på förnuftets seger i en region förpestad av fördomar och våld, propaganda och desinformation. Själv sprungen ur en fattig flyktingmiljö, med föräldrar som tvingades emigrera från det av nazisterna ockuperade Tjeckoslovakien, har han gjort försoningen med det palestinska folket till sin livsuppgift. Ständigt kritiserad och ofta hotad till livet vill han påminna om Israels moraliska blindhet inför följderna av krig och ockupation. Gideon Levy ser sig själv som en sann patriot och just därför betraktar han Israels bosättningar på konfiskerad palestinsk mark som ”den mest kriminella företaget i Israels historia” och därmed en fara för Israel självt.
Tal och bilder från prisceremonin i Riksdagen den 29 januari 2016
Gideon Levy och Mitri Raheb